Guldkorn i vardagen

Den 20/5 skrev jag och berättade att jag hade anmält mig till Midnattsloppet och skulle sätta igång med löpträningen. Det gick väl sådär med det. Har nog bara sprungit vid 6 tillfällen och det har sammanlagt blivit kanske 2,5 mil. Har inte löptränat alls den sista månaden så det var väl inte världens bästa uppladdning inför loppet som då var i lördags.
Två av mina kollegor skulle också springa och även två föräldrar från skolan. Min ena kollega, Marianne, och jag var rörande överens om att vi skulle lufsa oss igenom loppet.

Så var det då dags: lördagkväll, massor med folk och jag som undrade vad i hela friden jag gett mig in på. Mitt mål var att ta mig runt, hade gärna gjort det på under 60 minuter men det visste jag var ett omöjligt mål, så jag det släppte jag. Starten gick och Marianne och jag gav oss iväg. Det var mycket folk och bra stämning längs med banan. Vi höll ett lugnt tempo men min löpovana gjorde att jag efter 3,5 km släppte Marianne och sänkte temot till rask promenad. Sedan körde jag växelvis löpning och "powerwalk". Kändes rätt ok men jag undrade vad jag sysslade med, springa runt i stan en lördagskväll! Som om jag inte har bättre saker för mig!?

Mattias sa innan starten (som var 22.15) att jag måste vara i mål innan 23.30 för att vi skulle hinna till bilen innan parkeringstiden gick ut. När jag närmade mig mål så var klockan 23.29.27. Så jag fick spurta!! Har ni hört något så himla dumt, det kändes jättefåningt att spurta in i mål. Som om det gjorde någon skillnad! Men jag passerade målet 23.29.45 så Mattias "krav" var uppfyllt. Men tiden då? Jo, det blev 1.13.59 och det är jag faktiskt väldigt nöjd med med tanke på mina extremt dåliga förberedelser. Direkt efter målgång ställde jag frågan till Kristina: Varför utsätter jag mig för det här? Och jag sa även att nästa gång jag springer en mil så är det TjejLidingö nästa år (som är en del av Tjejklassikern).

Jag kände verkligen att, nej, löpning är inte min grej! Det här gör jag inte om!
Men.... efter en god natts sömn så kom genast tankarna om att kunna förbättra tiden nästa år. Så det blir nog att jag gör det igen. Har även funderat i banorna: ett löppass i veckan kanske inte är så dumt ändå. Galet!!

Naturligtvis fick alla medalj och den är riktigt snygg, eller hur?

Det kanske är någon som undrar hur det känns i benen så här 2 dagar efter loppet. Och det känns kan jag väl säga. Jag har ingen fruktansvärd träningsvärk men visst är det lite stelt. Gå i trappor eller sätta mig ner på huk är ingen höjdare. Men det är inte bara loppet som har bidragit till värken. Jag stod och körde röjsåg i slänten igår. Det var ordentligt påfrestande för kroppen det också. Men ikväll ska jag nog ta det lite lugnt.

Kram på er!