Varför då?
Jag fick mig ett gott skratt igår på jobbet. Vi har en liten tjej som kommit in i "varför då-ålderna", hon har en följd fråga till allt som sägs. Efter mellanmålet så frågar hon:
- Ska vi gå ut?
-Ja, det ska vi.
-Varför då?
-För att solen skiner.
-Varför då?
-För att det inte är några moln framför. (Ibland blir svaren väldigt enkla)
-Varför då?
-För att molnen är någon annanstans.
-Var är molnen?
-Jag vet faktiskt inte var dom är.
Då konstaterar hon: dom är kanske hemma med sin mamma och pappa.
Ja, så är det nog, svarar jag.
Hon är så himla söt med sina frågor att jag inte kan annat än att skratta. Det är nog det bästa med mitt jobb, att barnen sprider så mycket glädje omkring sig. Det är inte lika roligt när vi fått svara på 100 "varför då" på en dag, men igår var det bara roligt!
- Ska vi gå ut?
-Ja, det ska vi.
-Varför då?
-För att solen skiner.
-Varför då?
-För att det inte är några moln framför. (Ibland blir svaren väldigt enkla)
-Varför då?
-För att molnen är någon annanstans.
-Var är molnen?
-Jag vet faktiskt inte var dom är.
Då konstaterar hon: dom är kanske hemma med sin mamma och pappa.
Ja, så är det nog, svarar jag.
Hon är så himla söt med sina frågor att jag inte kan annat än att skratta. Det är nog det bästa med mitt jobb, att barnen sprider så mycket glädje omkring sig. Det är inte lika roligt när vi fått svara på 100 "varför då" på en dag, men igår var det bara roligt!
Kommentarer
Trackback
