Guldkorn i vardagen

Det finns en hel del att blogga om efter de sista dagarna. Jag ska försöka få ihop det utan att det blir för rörigt.

Vi börjar med onsdagkväll, ledarträff med Lingförbundet. En årlig tradition som jag alltid ser fram mot. Det är kul att få träffas och sitta ner och prata om allt möjligt. Att det sedan är väldigt trevliga människor där skadar ju inte! God mat och en rolig filmquiz (där mitt lag kom tvåa) kryddade kvällen lite extra. Vill passa på att önska Lina lycka till! Mycket spännande på gång för henne, Kinaresa i höst och flytt till Paris i vår. Men, du kommer bli saknad Lina!

Just det, innan vi åkte till träffen berättade Paula (min kollega som arbetar på den småbarnsavdelning där jag var under hösten) en så himla rolig sak.  Hon hade harklat sig lite och då frågar en av killarna (2½ och helt underbar): -Har du en grävling i halsen, Paula?           Som sagt: Var får dom allt ifrån?

Torsdagen började med besiktning av huset. Lite nervöst får jag erkänna. Men det var lugnt, vår besiktningsman, Jan, var väldigt duktigt och vi fick stort förtroende för honom. (Stort tack till Christinas pappa för rekommendationen!) Och bäst av allt, det fanns i stort sett ingenting att kommentera!! Fönsterblecken slöt inte tätt mot fönsterkarmarna. Det var allt! Huset är mycket välbyggt och välskött. Jan tyckte vi gjort ett bra köp. :)))))  Det tycker jag med!

På eftermiddagen åkte jag till Christina för att träffa Oliver, det senaste tillskottet i vänkretsen. Väldigt roligt att se honom och få sitta ner med Christina och prata om hus, barn och allt möjligt annat. Ska försöka se till att det inte tar så lång tid tills vi ses igen.

Väl hemma så var det "telefontid". Jag pratade först med Helena och det var skönt att höra hur pigg hon lät, trots förkylning. Det tar ju på krafterna att ha två småbarn. Sedan ringde jag Marléne och vi pratade länge, mest om husköpet så klart men även om mycket annat. Två uppiggande samtal, tack tjejer!

Och så idag, fredag. Till mellanmål gjorde jag äppelpaj och vaniljsås (barnen åt naturligtvis en macka innan pajen). Alla tyckte det var gott så jag konstaterade att jag nog får göra det fler gånger. -Imorgon? blev den direkta följdfrågan. 
-Nej, sa jag, imorgon är vi lediga.
-Men på måndag då?
-Nja, vi får se.
Tänker att vi får nog vänta lite längre, det är ju inte det mest nyttiga att servera. 
Efter vi ätit klart så kommer en av killarna som satt vid ett annat bord och säger att det var det godaste han hade ätit i hela sitt liv. Högsta betyg alltså!

I mitt jobb så får vi dela många av barnens riktigt stolta stunder. När vi skulle gå ut i morse så kom en av 6-års killarna och bad mig hjälpa honom knyta skorna. Jag var just då upptagen så innan jag hann hjälpa honom sa jag att han fick i läxa över sommaren att lära sig knyta skorna själv. Detta tyckte han var roligt och han började direkt försöka själv, och lyckades! Det enda jag behövde göra var att dra till snörena lite hårdare. När vi sedan skulle gå ut igen på eftermiddagen så kom han och visade stolt upp att han kunde knyta båda skorna helt själv! Det är så härligt att se hur han nästan sprack av stolthet! Det är sådana stunder som förgyller min dag!

Oj, det blev mycket att läsa! Hoppas ni orkar igenom allt! Ha en skön fredagkväll! Det tänker vi ha! Kram på er!