Guldkorn i vardagen

Vet att många av er har väntat på detta inlägg och nu ska jag försöka få ihop det. En rapport från Tjejevasan och allt runt omkring. Inlägget kommer bryta lite mot grunden för denna blogg, det kommer förekomma negativa saker men det behövs för att kunna ge er en komplett bild.

Får börja lite innan själva loppet. Helgen innan loppet var min träningsplan att köra på ett spår som var 6,2 km långt och med varierande åkning. Där tänkte jag köra flera varv för att få lite längre sträcka i benen. Jag hade tänkt köra både lördag och söndag för att sedan lämna in skidorna för vallning på söndageftermiddagen. Men... lördagen före loppet kom det, som de flesta vet, väldigt mycket snö. Vi var insnöade hemma så istället för skidåkning blev det 5 timmars snöskottning! Och sedan blev jag magsjuk!!! En vecka innan jag ska åka 3 mil på skidor, inte bra!
Så det blev ingen åkning alls denna helg, nu var vi i och för sig insnöade på söndagen också så jag hade inte kunnat åka även om jag varit frisk. Lämnade iallafall in skidorna för vallning så det skulle bli ordnat.

Veckan gick och jag livnärde mig på Verum hälsofil och blåbärssoppa och först fram mot onsdag kunde jag äta lite annat. Så någon kolhydratladdning var det inte tal om.

Så var det då fredag och dags för avfärd. Vi åkte med SJ´s Tjejvasatåg och jag såg fram mot den resan. Lite kul med ett helt tåg där alla ska till samma plats av samma anledning. Vi var dock ganska asociala och satt i vår kupé nästan hela kvällen. Vi hinner ju aldrig prata färdigt på jobbet så det var så skönt att sitta i lugn och ro och prata, prata och prata.
Det var ju många som skulle med tåget så det många vagnar men vår vagn var lite speciell, vilket gjorde det lättare att "hitta hem" från restaurang- och clubvagnen.
Partybelysning längs med golvet, då visste vi att, nu är vi hemma!

Att alla på tåget var där av samma anledning var tydligt. Så här såg det ut på väg till "clubvagnen" (där det spelade en trubadur på resan upp, återkommer till det efter bilden.
Och det stora samtalsämnet var naturligtvis vallning!

Vi satt som sagt i vår kupé (eller kuppe, som ALLA på tåget sa) större delen av kvällen. En av de andra som bodde med oss kom till kupén och vi frågade hur det var i Clubvagnen. Hennes beskrivning var att det var så psykedelsikt med trubaduren som satt där och spelade låtar som ingen sjöng med i osv. Hon verkade gilla benämningen psykedeliskt för det sa hon flera gånger. Behöver kanske inte sägas att det blev vårt stående utryck under resten av resan ;)
Kollade för skoj skull upp i SAO vad det betyder och då står det: sinnesvidgande, själsöppnande. Undrar vilken betydelse hon la i ordet :) Har svårt att tänka mig att den trubaduren var särskilt sinnesvidgande och själsöppnande!

Att bo 6 personer i en liten kupé är inte heller så himla lätt, det finns ju inte så många ställen att göra av grejerna på. Kristinas kommentar vid ett tillfälle: "En gång var jag rätt nöjd med min packning" 
 Kristinas brits!


Det var verkligen prylar överallt!

Resan gick bra och så kom vi fram till Oxberg. Ganska nervöst och pirrigt, det måste jag erkänna!

Vi fixade och plockade med våra prylar och vad som skulle med i våra midjebälten, det blev en flaska med vatten, en med sportdryck, några chokladkakor, energigelé som vi fått från Stefan (vår förra chef) och extra fästtejp om fästet skulle bli för dåligt på skidorna. Gjorde även plats för kameran men den glömde jag. Tur att Kristina hade sin med så jag kunde få en bild på mig innan start. Tack, Kristina! Jag hade även med min min mobil och Mp3-spelare. Det var skönt att ha lite musik på när det var jobbigt (alltså större delen av loppet).

Så här snygg var jag strax innan start. (Ser inte klok ut om jag får säga det själv!)


Starten gick och vi drog iväg. I början var stämningen god och det skämtades en hel del i spåret. Det tystnade dock ganska snabbt då alla började fokusera på det som skulle göras.
Till en början tyckte jag att det gick riktigt bra men det ändrades radikalt! Jag tänker inte tråka ut er med en massa händelser (bortförklaringar?!) under loppets gång men jag kan sammanfatta det med att det var det värsta jag någonsin gjort! Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Eftersom min uppladdning hade varit så dålig fanns det inga extra energier att ta av och jag var dessutom rätt dålig på att fylla på under loppet. Tack och lov så fick jag sällskap med en tjej, Anna. Vi blev varandras räddning! Utan henne hade det aldrig gått!! Så ett gigantiskt stort tack till Anna, var du nu är!

Min tid blev 4.10.29 och jag är inte nöjd med den tiden men efter förutsättningarna så var det det bästa jag kunde åstadkomma. Kristina gjorde ett bra lopp och körde på 3.14.56. Bra jobbat!!

Så här såg jag ut efter målgång. (Bilden är tagen med min mobil eftersom jag hade glömt kameran på tåget).

Personen som tog kortet frågade: Är du lycklig? Mitt svar var ett bestämt: Nej! Och sedan höll jag på att börja gråta för jag var så himla trött! Jag grät av utmattning ganska många gånger under kvällen!

Men nu är det gjort! Jag behöver inte tänka på det mer och jag ska erkänna att jag har inte rört skidorna sen jag kom hem. Funderar på att ta hand om dem i helgen men vi får se hur det blir med det.

Som ni säkert har kunnat läsa mellan raderna (och även klart och tydligt i texten) så tyckte inte jag att det var någon rolig upplevelse att åka Tjejvasan. Men hela alltihop med resan och så var kul, det tycker jag. Att jag dessutom lyckas stöta på min gamla klasskamrat Malin, bland alla dessa människor var roligt. Världen är inte ju så stor!

Jag vill passa på att om igen tacka för alla uppmuntrade och stöttande ord jag har fått efter loppet. Det har gjort att jag kan acceptera min prestation lite bättre, så stort tack till er alla!!

Nu börjar laddningen inför TjejVättern och TjejVansbro. Tur att snön är borta så att det går att börja träna ute på vägarna. Tänker se till att min förberedelser inför kommande lopp är bättre än inför Vasan!

Kram på er!